Aktuell lokal tid i Manila

Dagsljus under året i Manila

Visste du att …

31 december 1844 hände inte i Filippinerna

Jeepneyar utgör cirka 2 % av de registrerade fordonen i Metro Manila. Enligt stadens egen trafikmyndighet står de för 2,3 % av den dagliga trafiken, mot 43,75 % för privatbilar.

De står för ungefär 40 % av alla motoriserade resor i Filippinerna – omkring 40 miljoner personresor om dagen.

Enbart i Metro Manila kom en studie fram till att antalet jeepneyresenärer per dag låg nära 9 miljoner människor. En JICA-studie visade att jeepneyar stod för 39 % av all kollektivtrafik i huvudstadsregionen, eller 6,8 miljoner resor. Grundtaxan är omkring femton amerikanska cent.

Det finns ungefär 200 000 jeepneyar i Filippinerna, varav någonstans mellan 42 000 och 55 000 i Metro Manila beroende på om man räknar registrerade tillstånd eller alla fordon i trafik. Var och en tar ett tjugotal passagerare.

Räknestycket är värt att fundera på. Två procent av fordonen. Två procent av trafiken. Fyrtio procent av resorna.

Anledningen är att de flesta inte har något alternativ: bara omkring 12 % av invånarna i Metro Manila äger en egen bil. Trängseln i huvudstaden har beräknats kosta landet omkring 67 miljoner USD om dagen – över 24 miljarder USD om året, omkring 7 % av dåvarande BNP – och de fordon som får skulden är i stort sett inte de som transporterar folket.

Klockan: Manila har en historia av att justera systemet snarare än verkligheten.

Ingen föddes i Filippinerna den 31 december 1844. Ingen dog, ingen gifte sig, ingenting registrerades och ingen sol gick upp. Datumet togs bort från kalendern genom dekret.

Förklaringen går tillbaka till Magellan. När hans expedition seglade västerut runt jorden förlorade den några minuter om dagen – eftersom de färdades med solen slutade varje dag lite senare än för dem de hade lämnat kvar i Europa. När de nådde Filippinerna låg deras kalender en dag efter asiaternas, som räknade sina datum västerifrån, och ingen rättade den.

Eftersom kolonin förvaltades över Stilla havet från Spanska Amerika behöll den helt enkelt västra halvklotets datum. Så i 323 år låg Filippinerna en dag efter sina egna grannar. När det var söndag i Manila var det måndag i Batavia – dagens Jakarta – några dagars segling bort.

Felet var känt i århundraden. Ingen tog sig för att rätta det.

Sedan blev Mexiko självständigt 1821, handeln mellan Manila och Acapulco ebbade ut och handeln med Kina och resten av Asien blev det som betydde något. Att ligga en dag fel jämfört med sina handelspartner slutade vara en egenhet och började bli ett problem.

Den 16 augusti 1844 förordnade generalguvernören Narciso Clavería y Zaldúa, med godkännande av ärkebiskopen av Manila, att tisdagen den 31 december 1844 skulle utgå. Måndagen den 30 december 1844 följdes direkt av onsdagen den 1 januari 1845.

Det är värt att lägga märke till hur detta skiljer sig från Rom.

När påven Gregorius tog bort tio dagar 1582 korrigerade han en ackumulerad förskjutning, och reformen var noggrant utformad för att lämna veckodagarnas följd orörd – torsdag följdes fortfarande av fredag. Ingen förlorade en söndag.

Manila gjorde något helt annat. Det var ingen korrigering av en förskjutning; det var ett steg över den internationella datumgränsen. Så Filippinerna hoppade över både ett datum och en veckodag: det fanns ingen tisdag den veckan.

Själva datumgränsen har aldrig fastställts genom någon internationell överenskommelse; inte ens den internationella meridiankonferensen 1884 definierade den. Då hade Manila legat på rätt sida av den i fyrtio år, efter att ha kommit dit först, ensam och utan att fråga någon.