En tidszon är en kompromiss. Solen är direkt ovanför vid ett annat ögonblick på varje enskild plats på jorden, och ingen klocka kunde någonsin spåra det, så världen gick med på att runda.
De flesta städer rundas med några minuter och ingen märker det. Vissa städer rundar mer än en timme — och när du väl vet det kan du se det på gatan.
Madrid är den största offseten på denna sida. Spanien antog Greenwich Mean Time 1901, vilket är vad dess geografi kräver; Spaniens fastland ställer upp med Storbritannien, Portugal och Marocko. Sedan den 16 mars 1940 gick klockorna fram en timme för att matcha Nazityskland och ställdes aldrig tillbaka. Madrid går nu cirka 75 minuter före sin egen sol på vintern och cirka två timmar framåt på sommaren. Spanjorerna äter lunch 14.00 och middag 21.00 – men mätt mot solen, alltså 13.00 och 20.00, exakt när resten av Europa äter.
Kuala Lumpur och Singapore ligger tätt efter, på ungefär 73 och 65 minuter, och de kom dit tillsammans. Klockan 23:30 den 31 december 1981 flyttade Malaysia fram Peninsular Malaysia en halvtimme för att minska tidsgapet med Sabah och Sarawak. Singapore följde efter dagen efter. Singapore ligger nästan exakt på ekvatorn, där soluppgången ska vara klockan sex och solnedgången klockan sex, för alltid - istället kommer solen upp runt sju och går ner runt sju.
Istanbul är på 64 minuter och kom dit via en annan väg: Türkiye avskaffade sommartid 2016 och fixade landet permanent till UTC+3, en zon byggd för den 45:e meridianen. I slutet av december kommer Istanbuls soluppgång inte förrän runt halv nio.
Buenos Aires är på 54 minuter, och effekten är känd utan att förstås. Argentina använder UTC−3; geografiskt hör den hemma på UTC−4. Kvällsljuset hänger på absurt sent, middagen börjar klockan tio, restaurangerna fylls klockan elva. Buenos Aires är inte en sen stad till temperament. Det är en sen stad med aritmetik.
Lagos är på 46 minuter, Baku på 40, Seoul och Karachi på 32 vardera, Hong Kong vid 23, Toronto vid 18.
Det som förbinder dem är att inte en av dessa förskjutningar skapades av en astronom. Madrids kom från en diplomatisk gest. Singapore kom från ett beslut som fattats i ett annat land. Seouls är resterna av sex klockväxlingar under ett sekel, av vilka ingen hade något med himlen att göra.
Teheran är avvikelsen som bevisar poängen. Iran vägrade att runda: det använder UTC+3:30, en av världens få halvtimmeszoner, vald så att den nationella meridianen landar nästan exakt på en ren offset. Teherans klocka är inom några minuter från sin egen solmiddag – och förvirrar permanent alla andras schemaläggningsprogram.