Seoul

Visste du att...?

Den koreanska halvön har flyttat sin klocka sex gånger, och inte en gång på grund av solen

Sydkorea passerade 100 000 kaféer 2022. Det finns nu fler kaféer i landet än närbutiker.

Seoul enbart har någonstans mellan 17 000 och 18 000 registrerade kaféer — ungefär ett för varje 500 invånare.

Koreaner dricker cirka 405 koppar kaffe per person och år, enligt Euromonitor. Det globala genomsnittet är 152. Det är mer än en kopp om dagen, varje dag, för varje man, kvinna och barn i landet, och det placerar Korea på andra plats i världen per capita efter Frankrike. Vissa uppskattningar är högre: Korea Economic Institute of America anger det till 512 koppar. Cirka 75 % av koreanska vuxna dricker minst en kopp dagligen. Kaffe står för 30,8 % av hela den sydkoreanska dryckesmarknaden — mer än kolsyrade drycker, med 25,5 %.

Starbucks öppnade sin första koreanska filial i Seoul 1999, inne på ett kvinnouniversitet.

Men antalet caféer förklaras inte riktigt av mängden kaffe, och koreanerna kommer att berätta det. Den mest övertygande förklaringen från koreanska arkitekter och urbanister är enklare och lite sorglig: lägenheterna är små, kontoren är intensiva och det finns ingen annanstans att sitta.

Ett Seoul café är inte en plats som säljer kaffe. Det är ett hyrt vardagsrum, prissatt av koppen, där en student kan studera i fyra timmar, en frilansare kan arbeta hela eftermiddagen och ingen kommer att be dig att lämna.

Klockan: som sitter konstigt tillsammans med hur lite kontroll den här staden historiskt har haft över sina egna timmar.

Seouls klocka har flyttats sex gånger på drygt ett sekel — 1908, 1912, 1954, 1961 och, på den norra halvön av halvön, 2015 och 2018. Inte en av dessa ändringar gjordes för att någon tittade på himlen. De skapades för suveränitet, för kolonisering, för avkolonisering, för ekonomisk anpassning, för symbolik och för diplomati, i den ordningen.

En stad som köper sina timmar per kopp, i ett land vars timmar har återställts sex gånger av sex regeringar.

År 1434, under kung Sejong, byggde vetenskapsmannen Jang Yeong-sil och hans kollegor Angbu Ilgu, ett solur som blev rikets officiella tidtagare. Det satte standarden i Hanyang – moderna Seoul – som fungerar på ungefär UTC+8:27:52.

Det är sista gången en koreansk klocka ställdes enbart genom att titta på himlen. Allt efter det var ett beslut om något annat.

• 1 april 1908 — Det koreanska imperiet antar en tidszon i västerländsk stil för första gången: UTC+8:30, baserat på 127,5° öst. Astronomiskt är detta ungefär rätt för halvön.
• 1 januari 1912 — Under japanskt kolonialstyre flyttar generalguvernören Korea till UTC+9, den 135:e meridianen, som matchar Japan.
• 21 mars 1954 — President Syngman Rhees regering återgår till UTC+8:30, och återställer den förkoloniala meridianen.
• 10 augusti 1961 — Tillbaka till UTC+9, med hänvisning till administrativ effektivitet och samordning med handelspartner och allierade styrkor.
• 15 augusti 2015 — Nordkorea flyttar till UTC+8:30 och döper det till Pyongyang Time, tidsinställd till 70-årsdagen av befrielsen. För de kommande tre åren är det det enda landet i världen på den offset.
• 5 maj 2018 — Efter det interkoreanska toppmötet går nordkoreanska klockor framåt 30 minuter klockan 23:30 den 4 maj, återvänder till UTC+9 och anpassar sig till Seoul.

Klockan: lägg märke till vad som saknas på den listan.

Inte en av dessa sex ändringar gjordes för att någon tittade utanför. De skapades för suveränitet, för kolonisering, för avkolonisering, för ekonomi, för symbolik och för diplomati - i den ordningen.

Och här är den vassaste delen. Seoul ligger vid 127° öst. Den astronomiskt korrekta meridianen för Korea är 127,5° - standarden som antogs 1908 och återställdes 1954.

Halvön har därför haft rätt tidszon två gånger, och gett upp den två gånger.

Seoul körs idag på UTC+9 och ligger ungefär trettiotvå minuter före sin egen sol – vilket i slutändan är det minst intressanta med en klocka som har flyttats sex gånger av sex regeringar av sex helt olika anledningar.

Årlig dagsljusvariation