Frågar man vilket år det är får man nästan överallt samma svar. I en handfull länder är det ärliga svaret: ”Vilken kalender menar du?”
Bangkok — Thailand är det enda landet i världen som har den buddhistiska tideräkningen som officiell kalender. Utgångspunkten är Buddhas parinibbāna, som traditionellt förläggs till 543 f.Kr., så de thailändska årtalen ligger 543 år före. Det gregorianska året 2026 är 2569 BE. Allt under ytan är gregorianskt – samma månader, samma skottår – bara årtalet skiljer sig. Och fram till 1941 började det thailändska året den 1 april.
Taipei — Taiwan räknar åren från 1912, då Republiken Kina grundades, så 2026 är Minguo 115. Dra bort 1911 från det gregorianska årtalet. Tanken bygger på den gamla kinesiska kejserliga seden att räkna efter den regerande kejsarens era; när det inte längre fanns någon kejsare blev republikens grundande eran i stället.
Tokyo — Japan följer samma kejserliga logik men byter era gång på gång. Varje ny kejsare inleder en ny era, och räkningen börjar om från ett. Den nuvarande eran, Reiwa, är den 248:e enligt den mest fullständiga räkningen, eller den 232:a om man utesluter Norra hovets eror, och började den 1 maj 2019. Alltså är 2026 Reiwa 8. Eftersom en era slutar när en regeringstid slutar, och regeringstider inte väntar på januari, var det västerländska året 2019 två japanska år: Heisei 31 till och med den 30 april, Reiwa 1 från den 1 maj.
Teheran — Iran använder den persiska solkalendern (Solar Hijri), som med goda skäl kan kallas den noggrannaste borgerliga kalender som används någonstans. Den har ingen skottårsregel alls. Den dag då året börjar bestäms av det exakta ögonblicket för vårdagjämningen, astronomiskt fastställt för meridianen 52,5° östlig längd; om den sista månaden får 29 eller 30 dagar avgörs av hur många dagar som faktiskt förflutit mellan en vårdagjämning och nästa. Den bästa matematiska approximationen av den glider en dag på omkring 110 000 år. Den gregorianska kalendern glider en dag på omkring 3 236 år.
Riyadh — Saudiarabien använder den islamiska månkalendern Hijri, tolv månader om 29 eller 30 dagar som fastställs av den astronomiska Umm al-Qura-kalendern (medan månskådning fortfarande avgör de religiösa månaderna), sammanlagt omkring 354 dagar. Eftersom det är elva dagar kortare än solåret vandrar de islamiska datumen stadigt bakåt genom årstiderna och är tillbaka där de började efter ungefär 33 år. Den som fastar ett helt liv upplever ramadan under alla årstider och ser hela cykeln gå runt minst en gång, ofta nästan två.
Det finns en lärdom gömd i den här samlingen. Tre av de fem länderna – Thailand, Taiwan och Japan – behåller den gregorianska strukturen och ändrar bara årtalet. Två – Iran och Saudiarabien – ändrar själva strukturen. Och Saudiarabien visade 2016 exakt hur mycket en kalender kan vara värd: genom att flytta lönerna i offentlig sektor från Hijri-året till det gregorianska gav regeringen varje statstjänsteman en lönesänkning på elva dagar utan att ändra en enda siffra på lönebeskedet.