Visste du att …
Lissabon skickade ut ett frågeformulär och uppfann av misstag en vetenskap
Ett bageri i Lissabon säljer mer än 20 000 vaniljbakelser om dagen.
Fábrica de Pastéis de Belém öppnar klockan åtta på morgonen och stänger klockan elva på natten. Tjugotusen bakelser på femton timmar blir ungefär tjugotvå i minuten, utan paus, hela dagen, varje dag. Under hektiska helger kan antalet fördubblas, och som mest har butiken rapporterat över 50 000 på en enda dag.
De har gjort det sedan 1837, efter samma recept.
Ursprunget är en kedja av små praktiska beslut. Munkar vid Jerónimos-klostret använde äggvita till att stärka kläder och klara vin, så de fick över väldigt många äggulor. De gjorde vaniljbakelser av äggulorna och sålde dem till resenärer som anlände med ångbåt. När den liberala revolutionen ledde till att portugisiska kloster stängdes 1834 sålde munkarna receptet till sockerraffinaderiet intill. Tre år senare öppnade raffinaderiets ägare en butik.
Receptet har aldrig publicerats. Det är känt för ett litet antal konditorer, som bakar dem i ett rum som butiken kallar den hemliga verkstaden. Alla andra vaniljbakelser i Portugal – och det finns många, på alla kaféer i landet – är en pastel de nata. Endast de som tillverkas i den byggnaden är pastéis de Belém.
Det finns till och med ett talesätt knutet till dem: en brud som äter en tar aldrig av sig ringen. Par dyker upp i brudklänning.
Det datum som format Lissabon är dock mycket äldre än bageriet. På morgonen den 1 november 1755 – allhelgonadagen, med kyrkorna fulla – inträffade utanför Portugals kust en jordbävning som uppskattas till magnitud 8,5 till 9. Skakningarna varade mellan tre och sex minuter och öppnade fem meter breda sprickor i centrala Lissabon. Ungefär fyrtio minuter senare kom en cirka sex meter hög tsunami upp i hamnen. Sedan satte ljusen som vält i kyrkorna eld på det som fanns kvar.
Det som hände sedan är det intressanta.
Den 26 januari 1756 skickade markisen av Pombal till biskoparna i Portugal en uppsättning tretton frågor, som skulle skrivas av och skickas till varje kyrkoherde, som i sin tur skulle ställa dem till sina församlingsbor. Hur dags började det? Hur länge varade skakningarna? Hur många vågor och hur långt ifrån varandra? Verkade det komma från något håll? Steg eller sjönk havet först? Betedde sig djuren konstigt?
Enkäten nämnde inget om Gud alls. Pombal ville ha observationer, inte teologi.
646 svar kom tillbaka. De finns fortfarande i nationalarkivet. Under 1900- och 2000-talen använde seismologer dessa svar – insamlade av bypräster från bönder och fiskare – för att rekonstruera och modellera tsunamin 1755. En av de förkastningar som föreslagits som skalvets källa är nu uppkallad efter honom.
Pombal byggde också upp Baixa igen kring en bur av trä – gaiola pombalina – några av de första byggnader i världen som medvetet gjordes jordbävningståliga. Han testade konstruktionen genom att bygga små trämodeller och låta trupper marschera runt dem för att efterlikna skakningarna. På frågan varför de nya gatorna var så orimligt breda svarade han: ”En dag kommer de att vara små.”
Klockan: Lissabon ligger på 9° västlig längd och har samma tid som London, vilket ungefär stämmer med longituden och gör att staden ligger en hel timme efter Madrid, 500 kilometer bort.
Portugal har prövat alternativet. Två gånger. Från 1966 till 1976, och igen från 1992 till 1996, gick landet över till centraleuropeisk tid för att ha samma tid som Spanien och större delen av kontinentala Europa. Solmiddagen gled till runt halv två. På vintern gick solen upp mitt på förmiddagen; på sommaren var det fortfarande ljust efter tio på kvällen.
Det var föräldraföreningarna som satte stopp för det. Barn gick till skolan i mörkret och vägrade sedan gå och lägga sig eftersom det fortfarande var ljust ute. I februari 1996 meddelade premiärministern att Portugal skulle gå tillbaka till den gamla tiden.
Lissabon har genomfört det experiment som Madrid fortfarande lever i. Första gången varade det i tio år, andra gången i fyra. En stad som sedan 1837 har bakat ett enda bakverk efter ett oförändrat recept och bytt nationell tidszon fyra gånger på trettio år.
Källor
- Wikipedia, *Pastel de nata* (försäljning av mer än 20 000 per dag; Fábrica de Pastéis de Belém är den enda platsen som producerar originalet; Guardians lista över de ”50 bästa maträtterna i världen” 2009; Portuguese Gastronomy Wonders 2011)
- Portugal.com (grundat 1837; stängning av klostret 1834 och försäljning av receptet till ett sockerraffinaderi)
- Lisboa Cool (~20 000 försäljningar per dag, fördubbling på helger)
- Celina Tours (på sin topp såldes över 50 000 bakelser på en enda dag; receptet var känt av ett begränsat antal konditorer)
- Portugal The Simple Life (brudordspråk; butikens öppettider 08:00-23:00)
- Mister Nata (användning av äggvita vid stärkning och klarning av vin)
- lisbonquake.com, *O Inquérito* (26 januari 1756, 13 frågor)
- Hakai Magazine, *The Earthquake That Brought Enlightenment* (646 svar; inget omnämnande av Gud i undersökningen)
- New World Encyclopedia (fråga om djurbeteende; trämodeller som testades genom att trupper marscherade runt dem; "en dag kommer de att bli små")
- UPI-arkiv, 16 februari 1996 (Guterres tillkännager återgången till den gamla tiden; föräldraföreningarnas roll)
- worlddata.info (perioderna 1966–76 och 1992–96; solmiddagen förskjuten till 13.30)