Zürich

Visste du att...?

Schweiz byggde en klocka som är medvetet fel i 58,5 sekunder av var 60:e

Schweiz har fler utrymmen för kärnkraftsskydd än människor.

Det finns över 370 000 härbärgen i landet - ungefär 360 000 privata och 9 000 till 10 000 offentliga - som ger plats åt cirka nio miljoner människor i ett land med 8,6 miljoner. Täckningen är 107 till 114%.

Det här är inte ett arv från det kalla kriget som ingen kom tillväga för att riva. Det är gällande lag. Artikel 46 i den federala lagen om civilskydd kräver att alla som bygger ett bostadshus ska bygga och utrusta ett skydd i det och kräver att kommuner tillhandahåller offentliga skyddsrum där privat försörjning brister. Nya invånare betalar en engångsavgift – för närvarande föreslagen till CHF 800 till 1 400 per hem – för konstruktion och underhåll.

Schweiz spenderar fortfarande på dem. Omkring 220 miljoner CHF är öronmärkt under femton år, med årliga underhållsutgifter som stiger från 9 miljoner CHF till 15 miljoner CHF från 2027. Tvåhundra större bunkrar moderniseras.

Fördelningen är ojämn – Genève har endast 75 % täckning – och cirka 100 000 av de minsta privata skyddsrummen, byggda för sju personer eller färre, håller på att pensioneras.

Och under tiden är de vinkällare. Och bastur. Och förråd. Universitetet i Bern håller saker i ett. Härbärget Sonnenberg i Luzern har sin ingång mitt i en lekplats.

Klockan: som gör att Zürichs mest kända export är en viss mening.

Den schweiziska järnvägsklockan, designad av Hans Hilfiker, har en sekundvisare som slutför sin krets på 58,5 sekunder och sedan stannar på toppen och väntar cirka 1,5 sekunder på att minutimpulsen ska komma från masterklockan. Den är medvetet byggd för att komma tidigt och pausa.

Hilfikers uttalade mål var att bringa lugn till sista stund före avgång. Handen är tekniskt fel under nästan hela minuten, för att vara exakt rätt vid det enda ögonblick som spelar roll.

Ett land med 8,6 miljoner människor har byggt och underhållit nio miljoner skyddsrum för en händelse som inte har hänt, och lagt vin i dem medan det väntar. Klockan gör samma sak var sextionde sekund.

2012 skickade Apple iOS 6 med en klockapp vars ansikte var en svartvit urtavla utan nummer och en röd sekundvisare som slutade på en liten skiva. Schweiziska federala järnvägarna uppmärksammade. Designen är lagskyddad. Apple hade inte frågat.

Bosättningen var okänd, men har allmänt rapporterats till någonstans runt 16 miljoner euro — för en urtavla designad för tågplattformar av en järnvägsingenjör på 1940-talet.

Ingenjören var Hans Hilfiker (1901–1993), och anledningen till att hans klocka är känd är inte designen. Det är andrahanden, som är fel med avsikt.

Schweiziska järnvägstidtabeller innehåller inga sekunder. Tågen går hela minuten, alltid. Så varje stationsklocka i landet drivs av en elektrisk impuls som skickas ner i telefonnätet från en masterklocka, en gång i minuten, som flyttar fram minutvisaren.

Den andra handen körs dock på sin egen motor - och Hilfiker ställde medvetet in den att köra snabbt. Den avslutar sin cirkel av urtavlan på 58,5 sekunder. Sedan stannar den vid tolv och väntar i ungefär en och en halv sekund tills mästarimpulsen kommer, minutvisaren hoppar och tågen släpps.

Hilfikers angivna anledning till pausen: att "bringa lugn i sista stund och underlätta punktliga tågavgångar."

Så under 58,5 sekunder av 60 visar världens mest kända punktlighetssymbol dig fel tid. Den kommer tidigt och väntar. Det är bara exakt precis vid det enstaka ögonblicket som faktiskt betyder något - och det är precis i det ögonblicket på varje station i Schweiz samtidigt.

Modern elektronik gjorde pausen onödig för decennier sedan. Schweizarna behöll det ändå.

Klockan: det var en kort skandal. Runt 2014, för att spara pengar, började järnvägarna tyst ta bort sekundvisare när deras separata motorer slitna. Pendlare var upprörda. Designers anklagade järnvägen för skadegörelse. En tidning i Zürich klagade rimligtvis över att utan den röda visaren kan du inte se fem sekunder över minut från femtiofem.

Klockan stod kvar. Det är ett registrerat varumärke, licensierat till en urmakare sedan 1986, och det hänger fortfarande på tusentals schweiziska stationer och gör samma sak som det har gjort sedan 1955: tävlar runt urtavlan, anländer tidigt och står helt stilla i en och en halv sekund medan ett helt lands järnvägsnät kommer överens om vilken minut det är.

Årlig dagsljusvariation