Aktuell lokal tid i Kairo

Dagsljus under året i Kairo

Visste du att …

Egypten uppfann 24-timmarsdagen och lät sedan sin kalender vandra i 1 460 år

Egypten delar ut ungefär 250 till 270 miljoner subventionerade bröd varje dag.

Var och en har rätt till fem bröd per person och dag, som dras på ett statligt smartkort, och systemet når cirka två tredjedelar av befolkningen – någonstans mellan 66 och 70 miljoner människor.

Brödet är aish baladi, och ordet spelar roll. I de flesta arabisktalande länder är bröd khobz. På egyptisk arabiska är det _aish_ – som betyder ”liv”.

Ekonomin är häpnadsväckande. Från 1989 till juni 2024 hölls priset på en subventionerad limpa på fem piastrar – ungefär en tiondel av en amerikansk cent. Trettiofem år utan justering, genom devalveringar, krig och globala spannmålschocker. När priset till slut höjdes blev det tjugo piastrar, och även då betalade stödmottagarna bara ungefär 16 % av vad limpan kostar att producera; staten täcker övriga 84 %.

Bara brödprogrammet förbrukar cirka 9 miljoner ton vete per år – cirka 3,5 miljoner odlat i landet och 5,5 miljoner importerat, vilket är en stor del av förklaringen till att Egypten ofta är världens största veteimportör. I budgeten för 2024/25 anslogs ungefär 125 miljarder egyptiska pund till programmet.

Egyptierna äter cirka 180 kilo mjöl per person och år. Den jämförelsesiffra för andra länder som chefen för den statliga spannmålsmyndigheten angav var högst 80.

Det här har aldrig bara handlat om mat. I januari 1977 ledde ett försök att skära ner subventionerna till två dagar av protester i hela landet, och beslutet drogs tillbaka. 2011 krävde man bröd, frihet och social rättvisa, i den ordningen.

En fast siffra som hålls i generationer, medan allt runt omkring får ta upp avvikelsen. Kairo har gjort det väldigt länge.

Titta på en klocka. Anledningen till att den har 24 timmar snarare än 18, 36 eller 10 är ett beslut som fattades vid Nilen för flera tusen år sedan.

Egyptiska astronomer delade in himlen i 36 stjärngrupper, som grekerna senare kallade dekaner. Varje dekan gick upp ungefär tio dagar efter den föregående. Prästerna använde dem som nattklocka: genom att se vilken dekan som just steg över horisonten kunde man avgöra vad klockan var. Under en hel natt syntes tolv dekaner – så natten fick tolv timmar. Dagen fick lika många, för att passa ihop. Det är därifrån dygnets 24 timmar kommer, och det har aldrig ändrats sedan dess.

Samma system gav upphov till kalendern. Det egyptiska civilåret hade 365 dagar: tre årstider – översvämning, uppkomst, skörd – på fyra trettiodagarsmånader vardera, vilket gav 360, plus fem extra dagar som lades till i slutet och tillägnade fem gudars födelsedagar. Varje månad delades in i tre dekader om tio dagar. Från Nya riket visar tempeluppteckningar att de två sista dagarna i varje dekad var vilodagar för kungliga hantverkare, vilket är ungefär lika nära en helg som bronsåldern kom.

Egyptiska timmar var ursprungligen temporala – de tolv dagtimmarna var längre på sommaren och kortare på vintern, eftersom de skulle dela upp det dagsljus som faktiskt fanns. Timmar med fast längd kom senare.

Klockan: här kommer felet, och det är ett storslaget fel.

Det egyptiska civilåret hade ingen skottdag. Inte en enda, någonsin. Därför var det ungefär en kvarts dag kortare än det verkliga solåret, varje år, utan korrigering.

Följden blev att kalendern hela tiden gled bakåt genom årstiderna. Nyårsdagen och Sirius faktiska heliakiska uppgång – den händelse som året ursprungligen byggdes kring – sammanföll bara en gång vart 1 460:e år. En skördefest kunde hamna mitt i översvämningen, och så blev det också till slut.

År 238 f.Kr. föreskrev Kanopusdekretet, utfärdat av en prästsynod till Ptolemaios III:s ära, att de fem tilläggsdagarna skulle få en sjätte dag vart fjärde år. Reformen slog aldrig igenom.

Så Egypten uppfann det ramverk som hela planeten fortfarande går efter, och avböjde sedan i århundraden den enda korrigering som skulle ha hållit det i takt med solen.