Aktuell lokal tid i Paris

Dagsljus under året i Paris

Visste du att …

Frankrike mätte planeten och vägrade sedan säga ”Greenwich” i 67 år

94 % av parisarna bor inom fem minuters promenad från en av stadens 1 180 boulangerier.

Över hela Frankrike finns det cirka 35 000 bagerier, som betjänar cirka 12 miljoner kunder om dagen. Observatoire du Pain – Frankrike har ett brödobservatorium, och detta är det minst överraskande faktumet i stycket – uppskattar att 320 baguetter konsumeras varje sekund.

Räknar man efter går siffrorna inte riktigt ihop. Bagerifederationerna anger den årliga produktionen till sex miljarder baguetter; andra källor säger tio miljarder. Sex miljarder motsvarar närmare 190 per sekund under hela året; den berömda siffran 320 stämmer med den högre räkningen på tio miljarder. Hur som helst är det någonstans mellan sexton och tjugosju miljoner baguetter som lämnar franska ugnar varje dag.

Konsumtionen har sjunkit i ett sekel. En genomsnittlig fransman äter i dag runt 105 gram bröd om dagen, ned från 114 gram 2015. Strax efter andra världskriget var siffran 900 gram. Före revolutionen var det närmare ett kilo, och det var inte ett tillbehör – det var måltiden.

Yrket krymper också. När kulturministeriet nominerade baguetten till Unescos lista noterade det att Frankrike hade 55 000 hantverksbagerier 1970 – ett per ungefär 900 invånare – och 35 000 i dag, ett per 2 000. Baguetten skrevs in som immateriellt kulturarv 2022.

Klockan: och nu kommer det allra mest franska.

Baguetten definieras i lag. En lag från 1920 fastställde dess minimivikt till 80 gram och dess maximala längd till 40 centimeter. Ordet boulangerie är skyddat av konsumentlagen: för att använda det måste brödet tillredas och bakas på plats och får aldrig ha varit fryst.

Frankrike lagstiftar om enheter. Metern, sekunden och limpan.

1791 beslutade den franska nationalförsamlingen att världen behövde en längdenhet som inte tillhörde någon särskild. Inte en kungsfot. Något som härrör från jorden själv.

Mellan 1792 och 1799 triangulerade därför franska lantmätare en meridianbåge som löpte genom Paris, från Dunkerque till Barcelona, genom en revolution och ett krig, för att definiera metern som en bråkdel av avståndet från polen till ekvatorn.

Frankrike mätte planeten för att uppfinna en linjal. Det är den nivån av engagemang vi har att göra med.

Parismeridianen hade varit Frankrikes nollmeridian sedan 1667, fastställd av Académie des Sciences och dragen genom Parisobservatoriet. Franska kartor, fransk navigering och fransk tid utgick alla från den.

År 1884 möttes sedan tjugosex länder i Washington och röstade för att göra Greenwich till världens nollmeridian. Ungefär 72 % av världens sjöfartstonnage använde den redan. Omröstningen var praktiskt taget en formalitet.

Frankrike anslöt sig inte. Inte på tjugosju år.

Den 9 mars 1911 anpassade Frankrike äntligen sin lagliga tid till Greenwich. Lagen definierade fransk tid som ”Paris medeltid, fördröjd med nio minuter och tjugoen sekunder.”

Det är Greenwich Mean Time. Exakt, på sekunden – nio minuter tjugoen är exakt longitudskillnaden mellan de två observatorierna. Lagstiftningen hade helt enkelt hittat ett sätt att säga GMT utan att säga Greenwich.

Formuleringen fanns kvar i fransk lag till 1978.

Sextiosju år av nationell civil tid definierad som tiden i Paris, men långsammare. Samtidigt hade Eiffeltornet sedan 1910 sänt tidssignaler två gånger om dagen, på 40 kilowatt, till fartyg och kolonier över hela världen – från 1911 i fransk lagstadgad tid, som var Greenwich Mean Time, vilken ingen i den franska lagboken ville kalla vid namn.