Paris

Visste du att...?

Frankrike mätte planeten och vägrade sedan säga "Greenwich" i 67 år

94 % av parisarna bor inom fem minuters promenad från en av stadens 1 180 boulangerier.

Över hela Frankrike finns det cirka 35 000 bagerier, som betjänar cirka 12 miljoner kunder om dagen. Observatoire du Pain – Frankrike har ett brödobservatorium, och detta är det minst överraskande faktumet i stycket – uppskattar att 320 baguetter konsumeras varje sekund.

Gör aritmetiken och siffrorna argumenterar lite med varandra. Bagerifederationer sätter årlig produktion på sex miljarder baguetter; andra siffror säger tio miljarder. Sex miljarder räknar ut närmare 190 per sekund under hela året, vilket tyder på att den berömda siffran 320 bara räknar vakna timmar. Hur som helst är det någonstans mellan sexton och tjugosju miljoner baguetter som lämnar franska ugnar varje dag.

Konsumtionen sjunker och har varit det i ett sekel. Den genomsnittliga fransmannen äter nu runt 105 gram bröd om dagen, en minskning från 114 2015. Strax efter andra världskriget var den 900 gram. Före revolutionen var det närmare ett kilo, och det var inte ett tillbehör – det var måltiden.

Handeln krymper också. Kulturministeriet noterade, när det nominerade baguetten till UNESCO-status, att Frankrike hade 55 000 hantverksbagerier 1970 - ett för varje 790 personer - och 35 000 idag, en för varje 2 000. Baguetten skrevs in som immateriellt kulturarv 2022.

Klockan: och här är den mycket franska delen.

Baguetten definieras i lag. En lag från 1920 fastställde dess minimivikt till 80 gram och dess maximala längd till 40 centimeter. Ordet boulangerie är skyddat av konsumentlagen: för att använda det måste brödet förberedas och bakas på plats och får aldrig ha varit fryst.

Detta är landet som definierade mätaren genom att skicka inspektörer för att mäta en meridianbåge från Dunkerque till Barcelona, genom en revolution och ett krig. Det är landet vars lag definierade sin egen tidszon, under sextiosju år, som "Paris Mean Time fördröjd med nio minuter och tjugoen sekunder" - en exakt beskrivning av Greenwich som noggrant undvek att säga ordet.

Frankrike lagstiftar enheter. Metern, tvåan och limpan.

1791 beslutade den franska nationalförsamlingen att världen behövde en längdenhet som inte tillhörde någon särskild. Inte en kungsfot. Något som härrör från jorden själv.

Så mellan 1792 och 1799 triangulerade franska lantmätare en meridianbåge som löpte genom Paris, från Dunkerque till Barcelona, genom en revolution och ett krig, för att definiera mätaren som en bråkdel av avståndet från polen till ekvatorn.

Frankrike mätte planeten för att uppfinna en linjal. Det är den nivån av engagemang vi har att göra med.

Parismeridianen hade varit Frankrikes nolllängdgrad sedan 1667, fastställd av Académie des Sciences och löper genom Parisobservatoriet. Franska kartor, fransk navigering och fransk tid rann allt från det.

Sedan 1884 träffades tjugosex länder i Washington och röstade för att göra Greenwich till världens nollmeridian. Ungefär 72 % av världens sjöfartstonnage använde det redan. Omröstningen var praktiskt taget en formalitet.

Frankrike antog det inte. Inte på tjugosju år.

Klockan: den 9 mars 1911 anpassade Frankrike äntligen sin lagliga tid till Greenwich. Lagen definierade fransk tid som "Paris Mean Time, retarderad med nio minuter och tjugoen sekunder."

Det är Greenwich Mean Time. Exakt, till den andra - nio minuter tjugoen är exakt longitudskillnaden mellan de två observatorierna. Lagstiftningen hade helt enkelt hittat ett sätt att säga GMT utan att säga Greenwich.

Fraseringen stannade i fransk lag till 1978.

Sextiosju år av nationell civil tid definierad som tiden i Paris, men långsammare. Samtidigt hade Eiffeltornet sänt timsignaler sedan 1910, på 40 kilowatt, till fartyg och kolonier över hela världen – och sänt Paris Mean Time, som var Greenwich Mean Time, som ingen i den franska lagboken var villig att kalla vid dess namn.

Årlig dagsljusvariation