Aktuell lokal tid i Delhi

Dagsljus under året i Delhi

Visste du att …

Indien styr en kontinent efter en enda klocka, och alla vet att den inte passar

Delhis tunnelbanetåg kör cirka 140 000 kilometer varje dag.

Jorden är ungefär 40 000 km runt. Nätet kör alltså motsvarande tre och ett halvt varv runt jorden, varje dag, på 4 508 tågturer, med 343 tåg och 2 368 vagnar, på 374 kilometer bana och 271 stationer.

År 2025 gjordes 2,36 miljarder resor med tunnelbanan — i genomsnitt 6,46 miljoner människor om dagen. Dess endagsrekord, som sattes den 8 augusti 2025, var 8 187 674 passagerare. Tågen går med två minuters intervall, några linjer är förarlösa och DMRC rapporterar en punktlighet på omkring 99,9 %.

Inget av detta fanns före 2002. Den första delsträckan öppnade den 24 december det året.

Delhis andra siffra är mindre smickrande och förklarar varför tunnelbanan var nödvändig. Staden har cirka 11,4 miljoner registrerade motorfordon — ungefär två tredjedelar av dem tvåhjuliga — vilket är mer än Greater Mumbai, Chennai och Kolkata tillsammans.

Klockan: två minuters turtäthet med 99,9 % punktlighet är ett system som är helt beroende av att alla är överens om vad klockan är. Vilket gör Delhi till en intressant plats att driva ett sådant.

Indisk standardtid är UTC+5:30, och den beräknas från en enda longitudlinje på 82°30′ öst – en meridian som passerar genom klocktornet i Mirzapur, i Uttar Pradesh. Det blev landets officiella tid den 1 september 1947, två veckor efter självständigheten, och ersatte kolonialtidens lapptäcke av Bombay-, Calcutta- och Madrastid.

En klocka, för alla, som en fråga om nationell sammanhållning.

Problemet är kartan. Indien är ungefär 2 900 kilometer tvärs över från väst till öst. Utifrån medelsoltid skulle landet ha tre tidszoner. Det kontinentala USA, som är bredare, har fyra.

Konsekvensen är att solen kommer upp i Dong, den östligaste byn, nästan två timmar innan den går upp längst västerut i Gujarat. I Assam i november och december kan solnedgången komma runt halv fem på eftermiddagen medan den officiella arbetsdagen fortsätter. På sommaren är solen uppe innan fyra på morgonen, och ingen har planerat att göra något på timmar.

Så nordöstra Indien skapade i tysthet en egen tidszon utan att fråga.

Tea Garden Time – chai bagan-tid – infördes av brittiska teföretag i Assam för att få ut fler arbetstimmar i dagsljus. Den ligger en timme före IST. Den är helt inofficiell, finns inte i någon internationell tidszonsdatabas och används fortfarande dagligen på teplantagerna. Arbetarna vaknar, arbetar och sover efter en klocka som landet inte erkänner.

Debatten har aldrig tystnat. Ledamöterna i båda kamrarna i parlamentet har frågat regeringen om Indien kommer att anta två tidszoner minst sexton gånger sedan 2002.

I januari 2014 förklarade staten Assam helt enkelt att den flyttade fram sina klockor en timme till bagantid. Det hade ingen rättslig verkan – tiden är en federal fråga – och ingenting hände.

Sedan sade Indiens egen officiella tidhållare sitt. CSIR National Physical Laboratory publicerade en studie i Current Science som drog slutsatsen att två zoner är tekniskt möjliga, med en smal avgränsningslinje vid gränsen mellan västra Bengal och Assam. En tidigare studie från National Institute of Advanced Studies (NIAS) uppskattade att en halvtimmes framflyttning av indisk tid skulle kunna spara cirka 2,7 miljarder kilowattimmar el per år.

Motargumentet har alltid varit detsamma: Indian Railways kör ungefär 13 000 tåg om dagen på en enda klocka, och ingen vill vara den som delar upp den.

Så Indien behåller en enda tidszon – vald för enighetens skull, kvar av logistiska skäl – och några miljoner människor på teplantagerna fortsätter att leva en timme före sitt eget land.