Visste du att …
Staden som sa nej till vägen
På 1960-talet skulle Vancouver få en motorväg. Åtta körfält, förhöjda, som skulle gå in i centrum från öster och skära rakt igenom Strathcona, Gastown och Chinatown innan den svängde av längs vattnet. Det var den vanliga nordamerikanska planen för eran. Varje stad gjorde det.
Vancouvers invånare – många av dem människor vars stadsdelar skulle rivas – kämpade mot det och vann. År 1972 var en ny stadsfullmäktige på plats, och motorvägen var död. Idag är Vancouver den enda större nordamerikanska staden utan motorväg som går in i eller genom stadskärnan.
Det enda fysiska beviset på att planen någonsin har funnits är två viadukter nära False Creek, byggda innan projektet kollapsade, och som nu självsäkert leder från ingenstans till ingenstans.
Det som ersatte motorvägen var en hel filosofi om stadsbyggande som planerare på andra håll nu utan ironi kallar Vancouverism. En stad så fast besluten att inte bli en genomfart att den regelbundet utses till en av de mest beboeliga platserna på jorden. Trafiken är fortfarande fruktansvärd. Ingen har någonsin låtsats annat.
Klockan: Vancouver ligger på 49° nordlig bredd och får betala för utsikten. Årets längsta dag är cirka 16 timmar 15 minuter. Den kortaste är cirka 8 timmar 10 minuter. Det är en skillnad på åtta timmar mellan juni och december – samma gator, samma koordinater, men som två olika planeter med sex månaders mellanrum.
Vilket gör det smått löjligt att Vancouver fortfarande byter klockor två gånger om året. British Columbia har redan stiftat en lag om att sluta. Provinsen väntar på att den amerikanska västkusten ska gå först, eftersom en provins inte rimligen kan överge sommartiden medan Seattle fortfarande har den. Så Vancouver väntar — i mörkret, kvart över fyra på eftermiddagen.
Källor
- CBC News, "How nixing a downtown freeway 50 years ago made Vancouver one of the world's most liveable cities"
- Literary Review of Canada, "The City That Could Have Been"
- Planetizen