Yangon

Visste du att...?

Yangon hade en tidsboll innan den hade en tidszon

Shwedagon-pagoden räknar allt.

Kronan högst upp på stupan bär, enligt vanligt tal, 5 448 diamanter, 2 317 rubiner, safirer och andra stenar, och runt 1 065 gyllene klockor, avslutade med en enda diamant på 72 eller 76 karat i spetsen. Den nedre stupan sägs vara pläterad med 8 688 massiva guldtackor och den övre med ytterligare 13 153. Över tjugo tusen staplar, individuellt uppräknade.

Det finns exakt ett nummer ingen har.

Ingen vet hur mycket guld som finns på Shwedagon. Publicerade uppskattningar sträcker sig från cirka sex ton till sextio. Lonely Planet säger tjugosju. Anledningen till spridningen är att guldet inte är en finish applicerad en gång och uppmätt. Den doneras — kommer kontinuerligt, i blad, från individer, och den har gjort det sedan 1400-talet, då drottning Shinsawbu gav sin egen kroppsvikt i guld för att slås till ark. Hennes svärson erbjöd då fyra gånger sin egen vikt och sin frus.

Folk donerar fortfarande. Det finns nu en liten guldkvarn inne i pagoden för att bearbeta den, eftersom löven vittrar ut och ytan behöver göras om vart fjärde eller femte år.

Ett monument där varje diamant har räknats och guldet inte kan finnas, i en stad som en gång släppte en boll vid middagstid så att skeppen kunde ställa sina klockor på den andra.

Innan det fanns Myanmar Standard Time fanns det Rangoon Mean Time — GMT+6:24:40, den genomsnittliga soltiden vid meridianen för Rangoon själv. Den första bekräftade registreringen av att den var i bruk dateras till 1892.

Ett år senare, den 1 oktober 1893, öppnade staden ett tidbollsobservatorium.

Om det låter bekant så borde det. Det är samma enhet som släpps dagligen i Greenwich, samma enhet som Western Union installerade på Manhattan 1877, och samma teknologi som Hong Kong ersatte med en kanon. En boll hissades och släpptes vid lokalt medelvärde middag så att fartyg i hamnen kunde ställa in sina kronometrar och beräkna longitud till sjöss.

Rangoon var en hamn. Hamnar behövde offentlig tid. Lösningen var densamma överallt, från London till Manhattan till Irrawaddy.

1 juli 1905: Burma flyttade till Burma standardtid vid UTC+6:30, beräknat på 97°30′ östmeridianen - cirka fem minuter och tjugo sekunder före den gamla Rangoon-medeltiden. Anledningen var samma som producerade standardtid överallt annars: järnvägar och telegrafer behövde en enda klocka.

Sedan, från 1 maj 1942 till 2 maj 1945, placerades landet på Japan Standard Time under ockupation - samma sak som hände med Singapore under samma år.

Efter självständigheten 1948 stannade offset. Myanmar har aldrig observerat sommartid, i någon form, någonsin.

Klockan: och det visar sig att 1905 års beslut var mycket väl fattat.

UTC+6:30 är byggd för 97°30′ öster. Yangon ligger på ungefär 96°10′ öster. Stadens klocka går ungefär fem minuter före sin egen sol — en av de tätaste linjerna någonstans i den här serien.

Myanmar sträcker sig över en betydande öst-västlig sträcka och kunde ha avrundat till UTC+6 eller UTC+7. Båda skulle ha lämnat Yangon mer än en halvtimme borta. Den koloniala administrationen valde halvtimmen däremellan, och landet har behållit den genom ockupation, självständighet och allt sedan dess.

Bollen slutade släppa för länge sedan. Numret som den kalibrerade finns kvar.

Årlig dagsljusvariation