Aktuell lokal tid i Yangon

Dagsljus under året i Yangon

Visste du att …

Yangon hade en tidkula innan det hade en tidszon

Shwedagon-pagoden räknar allt.

Kronan högst upp på stupan bär, enligt den vanliga uppräkningen, 5 448 diamanter, 2 317 rubiner, safirer och andra stenar, och runt 1 065 gyllene klockor, krönta av en enda diamant på 72 eller 76 karat i spetsen. Den nedre stupan sägs vara pläterad med 8 688 massiva guldtackor och den övre med ytterligare 13 153. Över tjugotusen tackor, var och en uppräknad.

Det finns exakt ett tal som ingen har.

Ingen vet hur mycket guld som finns på Shwedagon. Publicerade uppskattningar sträcker sig från cirka sex ton till sextio. Lonely Planet säger tjugosju. Anledningen till spridningen är att guldet inte är en ytbeläggning som läggs på en gång och mäts. Det doneras — kommer ständigt, i form av bladguld, från enskilda människor, och så har det varit sedan 1400-talet, då drottning Shinsawbu gav sin egen kroppsvikt i guld för att hamras ut till blad. Hennes svärson erbjöd då fyra gånger sin egen vikt och sin frus.

Folk donerar fortfarande. Det finns nu en liten guldkvarn inom pagodens område för att bearbeta det, eftersom bladguldet vittrar och ytan behöver göras om vart fjärde eller femte år.

Ett monument där varje diamant har räknats och guldet inte går att räkna, i en stad som en gång släppte en kula vid middagstid så att skeppen kunde ställa sina klockor på sekunden.

Innan det fanns Myanmar Standard Time fanns det Rangoon Mean Time — GMT+6:24:40, medelsoltiden vid Rangoons egen meridian. Den första bekräftade uppgiften om att den användes dateras till 1892.

Ett år senare, den 1 oktober 1893, öppnade staden ett tidkulsobservatorium.

Om det låter bekant är det inte konstigt. Det är samma anordning som släpps dagligen i Greenwich (klockan 13) och som Western Union installerade på Manhattan 1877. En kula hissades och släpptes vid lokal medeltidsmiddag så att fartyg i hamnen kunde ställa in sina kronometrar och beräkna longitud till sjöss.

Rangoon var en hamn. Hamnar behövde offentlig tid. Lösningen var densamma överallt, från London till Manhattan till Irrawaddy.

1 juli 1905: Burma gick över till Burma Standard Time, UTC+6:30, som utgår från meridianen 97°30′ östlig längd – cirka fem minuter och tjugo sekunder före den gamla Rangoon Mean Time. Anledningen var densamma som gav upphov till standardtid överallt annars: järnvägar och telegrafer behövde en enda klocka.

Sedan, från 1 maj 1942 till 2 maj 1945, placerades landet på Japan Standard Time under ockupationen – samma sak som hände i Singapore under samma år.

Efter självständigheten 1948 behölls tidsförskjutningen. Myanmar har aldrig haft sommartid, i någon form, någonsin.

Klockan: och det visar sig att 1905 års beslut var mycket väl fattat.

UTC+6:30 utgår från 97°30′ östlig längd. Yangon ligger på ungefär 96°10′ östlig längd. Stadens klocka går ungefär fem minuter före sin egen sol — en av de bästa överensstämmelserna någonstans i den här serien.

Myanmar sträcker sig över en betydande öst-västlig sträcka och kunde ha avrundat till UTC+6 eller UTC+7. Med UTC+6 hade Yangons klocka gått ungefär 25 minuter efter solen, med UTC+7 ungefär 35 minuter före. Den koloniala administrationen valde halvtimmen däremellan, och landet har behållit den genom ockupation, självständighet och allt sedan dess.

Kulan slutade släppas för länge sedan. Talet som den kalibrerade finns kvar.