Solen och klockan i Santiago de Cuba (2026)
Santiago de Cuba ligger på 75.8° V. Tidszonen UTC−5 utgår från meridianen 75° V. De två sammanfaller nästan: solmiddagen – när solen står som högst – infaller kring 12:03, så nära sann soltid som en tidszon av den här bredden kan komma. Under sommartid ställs klockan fram 60 minuter, skillnaden växer till 63 minuter och solmiddagen flyttas till 13:03.
Den längsta dagen 2026 är 22 juni, med 13 tim 21 min dagsljus. Den kortaste är 22 december, med 10 tim 55 min. Skillnaden mellan dem är 2 tim 25 min. Inom tropikerna håller sig dagens längd inom ett smalt intervall hela året.
Den tidigaste soluppgången och den senaste solnedgången infaller inte på den längsta dagen. I Santiago de Cuba går solen upp tidigast den 1 november kl. 06:04, medan den senaste solnedgången dröjer till den 7 juli kl. 19:47. Det är tidsekvationen som skiljer dem åt: jordens elliptiska bana och axellutning flyttar solmiddagen några minuter fram och tillbaka under året.
Himlen förblir ljus en stund efter solnedgången. I Santiago de Cuba varar den borgerliga skymningen omkring 22 minuter vid dagjämningen.
Alla värden i det här avsnittet beräknas från stadens latitud, longitud och IANA-tidszon med NOAA:s solalgoritmer (Spencer, 1971), med en noggrannhet på cirka ±2 bågminuter under 65° latitud.